Sweet music to my ears
So sorry for the delayyy! Jobbet har kvävt minsta lilla uns till energi, har först idag en ledig dag och lyckats kravla mig ur jobb-bubblan, vad var det jag sa, jag har inget vidare spännande liv, jag jobbar, även fast en del skulle hävda att vad den vardagen handlar om är spännande, allt är relativt..jag vänder iaf inte papper och kliar mitt igetskägg om dagarna. Alltid något som händer, en oförutsedd situation som måste lösas, hysteriska utbrott och piller.
Nåväl, förra fredagen var jag på soutside och snackade gamla trauman med lillebror och såg DE MONTEVERT, för första gången. Brukar bli rastlös vid spelningar men detta var nästan trollbindande, en tjej som som uppenbarligen är mycket begåvad nästan lite så där äckligt begåvad att man blir arg, för vem skulle inte vilja ha iaf en tiondel av vad hon har? Ellinor som hon heter drar rakt igenom låt efter låt och ingen är direkt sämre än den andra och jag förundras hur hon låt efter låt förmedlar känslor...på ett sådant rakt sätt, she speks into my soul. Inget blir sämre av att hon gör en spice girl-cover och jaaa bd-shoreline. Mitt lilla bdhjärta dunkar ett slag extra. Det som alltid vad jag än säger finns där även fast jag är långt ifrån det fan jag var en gång i tiden, de är nostalgi..som stundvis gör lite för ont, som iskalla händer mot varm hud.
Nu ska jag inte svamla iväg här utan lyssna och njut! Måste ändå klämma in att man ALDRIG kan återge känslan av att se en konsert live mitt i atmosfären som bildas i ett kameraklipp. Men det visste ni säkert redan, antar att ni som läser inte är efterblivna ;P
Nåväl, förra fredagen var jag på soutside och snackade gamla trauman med lillebror och såg DE MONTEVERT, för första gången. Brukar bli rastlös vid spelningar men detta var nästan trollbindande, en tjej som som uppenbarligen är mycket begåvad nästan lite så där äckligt begåvad att man blir arg, för vem skulle inte vilja ha iaf en tiondel av vad hon har? Ellinor som hon heter drar rakt igenom låt efter låt och ingen är direkt sämre än den andra och jag förundras hur hon låt efter låt förmedlar känslor...på ett sådant rakt sätt, she speks into my soul. Inget blir sämre av att hon gör en spice girl-cover och jaaa bd-shoreline. Mitt lilla bdhjärta dunkar ett slag extra. Det som alltid vad jag än säger finns där även fast jag är långt ifrån det fan jag var en gång i tiden, de är nostalgi..som stundvis gör lite för ont, som iskalla händer mot varm hud.
Nu ska jag inte svamla iväg här utan lyssna och njut! Måste ändå klämma in att man ALDRIG kan återge känslan av att se en konsert live mitt i atmosfären som bildas i ett kameraklipp. Men det visste ni säkert redan, antar att ni som läser inte är efterblivna ;P
Kommentarer
Trackback
